Att läsa dödböcker är oftast ganska förfärligt men också fascinerande. Emellanåt träffar man dock på poetiska skildringar som mildrar effekten av liemannens förehavanden.

Vad sägs om följande:

"Den 31 Augusti 1738 wijd Sohlens nedergång om afttonen afsombnade skiepparen Niclas Audaar på Mögöön och till sitt hwijlorum beledsagades den 10 September. Aetas 66 på 3ne weckor när."

På Kartografiska sällskapets årliga konferens i Gävle, Kartdagarna, presenterade agrarhistorikern Clas Tollin just en försvunnen men upphittad skatt.

Clas Tollin arbetar på Riksarkivet med nationalutgåvan av de äldre geometriska kartorna (1630-1655). Han är också projektansvarig för de yngre geometriska kartorna (1680-1700).

Det här är Elna Olsdotter. Hon avrättades den 20 december 1861 i Hörby i Skåne och begravdes på avrättningsplatsen.

Elna talar till mig när jag ser fotografiet, en bild som berör, snart 155 år efter hennes död. Det finns något i hennes blick och hennes ansiktsuttryck som gör att jag stannar upp.

Centrum för Näringslivshistoria har nyligen lanserat en ny bebyggelsehistorisk söktjänst tillsammans med Brandförsäkringsverkets Stiftelse för Bebyggelsehistorisk Forskning.

Brandförsäkringar kan ge en fantastiskt detaljerad inblick i till exempel anfädernas boendemiljö eller näringsverksamhet. I arkivet finns kyrkor, prästgårdar, herrgårdar, gods, landsbygdsindustrier, bondgårdar, torp, sillkokerier, villor med mera.

I en nyligen publicerad forskningsstudie konstateras att en annan tidig människoart, denisovamänniskan, finns i arvsmassan hos betydligt fler människor än man tidigare trott.Man har nämligen hittat arvsmassa från denisovamänniskan hos människor som lever i södra Asien, närmre bestämt Indien, Bangladesh och Pakistan.

2010 hittades små fragment av en egen, tidigare okänd art av människan, i en grotta (Denisovagrottan) i Sibirien.

Vi befinner oss mitt i stilla veckan eller dymmelveckan. Denna vecka som förr avslutade fastan och ledde upp mot påskhögtiden innehöll många traditioner och en hel del skrock.

Man skulle inte gå hemifrån. Det skulle ju vara stilla och tyst och det var också en tid med en extra mängd oknytt i farten, inte minst alla häxor som förberedde årets högtid på Blåkulla.

Det är bara sex år sedan jag började släktforska och ganska tidigt gav jag mig i kast med mina barn farmors släkt. I en släktgren i södra Småland kom jag inte vidare, det var vägs ände där och jag accepterade det och lät det bero. Men nu, lite mer erfaren, har jag kunnat komplettera den här forskningen.

Flere artikler …

Nyhetsbrev fra Slekt1

 

Gratis slektstavler