25
fre, mai
0 Nye artikler

Alldeles i början på Storgatan i Vimmerby stad, bara ett litet stycke ifrån där västra tullporten en gång låg tronar borgmästargården upp sig. En ståtlig träbyggnad, och vi som växt upp med med Astrid Lindgrens sagor kan nästan se framför oss hur Emil rider på sin Lukas ända in i stora salen under borgmästarens kalas. Men hur många av äldre tiders borgmästare har bott i just det huset, eller ens på den tomten?

Tänk ändå vad tiden går. Det känns som det var förra veckan som det låg snö ute, och nu har vi haft både sol, värme och härligt ösregn med mullrande åska under ledigheten som varit. Torsdagsmorgonen avnjöt jag på promenad ute i Ungstorp i Djursdala där körsbärsblommorna stod i full prakt och det småländska landskapet visade upp sin allra bästa sida. Det är också över en månad sedan jag bloggade senast, och det beror till största del att tiden inte har räckt till, jag har massor av idéer och småprojekt, men vardagen med arbete har tagit större delen av min tid och framför allt min energi.

Jag har skrivit om den Allmänna jordbruksräkningen 1944l.

Men jag tänkte idag tipsa om att det finns även en äldre undersökning genomförd på 1910-talet av Hushållningssällskapet på uppdrag av SCB.

Den finns hos Riksarkivet, och ger även den en bild av hur det såg ut på gården, men denna gång 30 år tidigare.

Något som jag tyvärr har missat tidigare: Hösten 2016 skrev jag en bokrecension om Herman Lindqvists bok De vilda Vasarna. Det jag inte vetat om är att Lindqvist lyfte upp min recension på sin Facebook och nämnde mig och min blogg. En rolig upptäckt jag gjorde ikväll, och vilken ära att Sveriges bäste författare om svensk historia varit inne på min blygsamma lilla blogg och läst det jag skrivit.

I mitt arbete med att komplettera mitt tidigare forskningsresultat med korrekta källreferenser så stötte jag idag på ytterligare en son till torparen Olof Olofsson.

Olof, som är min morfars morfars morfars far, var torpare i Tuna socken i Småland hela sitt liv.

Jag är glad att jag idag 2018 kan få med den ”bortglömda” sonen i mitt träd.

Att släktforska är inte bara att tyda gamla handstilar och som en målmedveten detektiv nagelfara gamla kyrkböcker efter ledtrådar, utan det handlar många gånger om att ta sig tid och genom rätt enkla efterforskningar besvara frågan – är det här historiskt sant eller ren saga? Allt som tiden går, vi skriver nu år 2018, så fylls internet av publika släktträd publicerade av både privatpersoner men även av släktforskare på exempelvis Geni, och det jag vänder mig mot är otydligheten i vad som är framtaget genom faktabaserad släktforskning och vad som är taget från sagornas värld.

Vad var det för skillnad på fröken och jungfru? Jag tänkte i det här inlägget gå igenom några vanliga epitet på våra kvinnliga anor som dyker upp i de skriftliga källorna. Låt oss börja med det allra vanligaste.

Piga, när vi hör det ordet så tänker vi automatiskt på tjänsteflickan...

Flere artikler …

Nyhetsbrev fra Slekt1

 

Gratis slektstavler